Merci à tous pour ce semestre fantastique! J'ai vraiment aimé Montréal, Canada et tous le monde que j'ai rencontré!!

Det blev en lång paus innan det nu är dags för sista inlägget på den här bloggen. Just nu känns Kanada och franskan relativt avlägsen efter att ha varit hemma i Sverige i drygt en månad. Men det är med stor glädje som jag ser tillbaka på den fantatiska terminen och Kanada ligger mig verkligen varmt om hjärtat :) Nu under OS känner jag lite extra för Kanada och då och då sätter jag på den underbara kanadensiska nationalsången "Oh Canada" för att minnas tillbaka till de mäktiga stunderna inne i Centre Bell. 

Det finns mycket roligt att se tillbaka på:

Stort tack till alla som har följt mig och kommenterat här på bloggen, det har betytt mycket :)

Jag är så glad att jag hamnade just i Montreal som verkligen är en fantastisk stad. Och jag är stolt över att jag klarade alla kurserna på franska, något som jag verkligen inte trodde när jag kom dit. Ringen som jag har burit varje dag de senste 4 åren stämmer väldigt bra in: Nothing is impossible! 

Igår landade jag i tid på Kastrup och tog mig med tåget över sundet till Lund. Jag ska stanna här över helgen, för jag har innebandymatch i Helsingborg på söndag :) Sedan åker jag till Borås och stannar där tills nästa helg! 

Som alltid när man har varit utomlands så känns allt som vanligt efter 2 minuter. Det känns knappt som att jag har varit iväg och Kanada känns ganska långt borta. Men man märker hela tiden lite nya saker. Det känns framförallt konstigt att höra svenska överallt runt omkring sig. I affären tänker jag att jag ska prata på franska. Igår var det en kvinna som råkade gå in i mig, varpå jag svarar "pas de problème", så lite spår av Kanada finns iallafall kvar i mig än :P

Med några dagars distans till Kanadatiden så tänkte jag skriva något avslutande inlägg här, men fram tills dess lever bloggen några dagar till :)

Jag tänkte att jag tar det säkra kortet och tar en taxi till flygplatsen, för att inte riskera att metron krånglar eller att flygbussen inte går. Plus att jag ju hade rätt mycket grejer. Men när vi kommer upp med taxin på motorvägen är det världens kö.. Vi satt där en stund och jag började ju bli lite stressad, även fast jag hade åkt hemifrån i god tid. Men taxichauffören lyckades köra av och ta en annan väg, så jag hann fram till flygplatsen i bra tid ändå:) men självklart möts jag av en infotavla som visar att mitt plan till Frankfurt är försenat 1h, jag hoppas verkligen att förseningarna stannar där.

Jag har inte haft någon våg hemma, men har ju haft mina aningar om att min väska vägde lite för mycket.. Väl på flygplatsen lånade jag en våg innan incheckning, och mycket riktigt vägde den 5kg för mycket. Då jag inte riktigt kände för att betala 100 dollar i extravgift var det bara att slänga mina lakan och lite andra smågrejer och trycka i så mycket jag kunde i handbagaget (som ju redan var maxat). Jag fick också ta till knepet som man alltid tänker att man kan göra om bagaget väger för mycket - ta på sig typ alla kläder. Så, jag checkade in med 3 par byxor och 4 tjocktröjor på mig. Jag behöver nog inte ens säga att jag höll på att kollapsa av värmeslag, men vad gör man inte ;)
Såhär såg jag ut :p Jag hade dock med en extrapåse, så jag kunde ta av allt efter incheckning.

Nu hoppas jag bara att allt ska gå bra med planen. Längtar hem!

Det här är en långsam förmiddag. Mitt plan ska lyfta 17.25 lokal tid (om det nu kommer att gå i tid), så det är verkligen en seg väntan. Enligt tabell ska jag landa på Kastrup imorgon fredag kl 10.50, men vi får väl se.

Det är väldigt blandade känslor, å en sidan ledsamt att lämna underbara Montreal men å andra sidan glädje över att förhoppningsvis träffa alla er där hemma snart :) Mest känns det overkligt att idag verkligen är dagen som jag ska åka hem igen. Det känns konstigt att gå runt i lägenheten "som vanligt", men väldigt snart ska jag åka härifrån. Men jag känner mig redo att komma hem, jag har ju varit inställd på det här datumet ända sedan jag åkte hit :) 

Bild från en av många roliga händelser under hösten. Sverige, snart ses vi :)

Något avslutande inlägg till bloggen kommer att komma när jag är i Sverige :)

Så kom då äntligen det sista resultatet och det innebär att JAG HAR KLARAT ALLA MINA KURSER!!!!! Helt sjukt!!!

Efter de första dagarna av kurserna visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Där i början av september var föreläsningarna rena grekiskan för mig. Sedan har hoppet gått lite upp och ner under terminen, men det har verkligen varit blod, svett och tårar. Vissa stunder har hoppets låga varit väldigt svag, men som flera andra gånger när jag har kastat mig ut på okänt hav så har jag på något sätt lyckats kötta mig igenom det! Men då betygssystemet, och språket, ser ut som det gör här så trodde jag på fullaste allvar inte att jag skulle klara alla kurser. 

Betygsskalan på Polytechnique är A*, A, B+, B, C+, C, D+ och D. Under D så är man underkänd. Vanligtvis håller jag inte på massa med betyg, men det här är ändå en speciell situation och jag är faktiskt stolt över mig själv och mina resultat, så voilà:

Ett A, 3 st B+ och 2 st C+.

Så till alla, delvis inklusive mig själv, som tyckte att jag var helgalen (läs på boråsiska) som skulle läsa alla kurser på franska: det gick fan tillslut :D 

Ps. Det är ju sjukt att man nu när det faktiskt gick bra kan tänka "varför fick jag "bara" C+ i den kursen, jag hade velat haft ett bättre betyg"... haha

Saker jag inte kommer att sakna:

- Den mest extrema kylan

- Gräslukten mest överallt

- Att inte alltid kunna uttrycka exakt vad man vill på franska

- Dåligt isolerade hus

- Lokaltrafiken (metron är sjukt varm och slutar som sagt att gå typ 00.30 och bussarna är sjukt sega då de seriöst stannar var 20e meter)

Saker jag kommer att sakna:

- Franskan (främst fransk-franskan, men om ett tag lär jag väl bli ganska nostalgisk över quebeckiskan också :P)

- Alla jag har träffat här

- Allt trevligt pubhäng

- Fikapauserna på Poly när man beklagar sig över allt plugg, hehe*

- Hela atmosfären i Montreal

- Att kunna gå på NHL-matcher. Den magiska nationalsången och stämningen i Centre Bell under matcherna.

- Trevliga barer

- Alla trevliga kanadensare. Dom är verkligen i en klass för sig. Jag kommer inte ihåg om jag berättat anekdoten om när jag och pappa hade läst fel gatunummer till hans hotell och såg lite lost ut på gatan. Då stannar en kille i en bil, trots snömodd och allmänt skitväder och svårigheter att stanna längs vägen, och frågar om han kan hjälpa oss. Han erbjuder oss till med skjuts. Jag vet, tyvärr är ju standardreaktionen "vad fan vill han, ska han råna oss eller?", men folk är verkligen genuint vänliga och hjälpsamma här! 

*Som är man tar sig en shot Fernet

Ja, listan på vad jag kommer att sakna kan göras lång!

Då det idag är rena värmeböljan (typ bara -10) så blev det en lång promenad. Jag tog mig upp till den finaste utsikten över down town - helt underbart fint, speciellt när solen håller på att gå ner! 

Ett litet besök på Canadiens souvenirbutik hann jag också med ;) 

Ps. Info till den som känner sig träffad: Det finns en risk att jag inte kommer att ha mitt svenska simkort de första dagarna i Sverige, och mitt kanadensiska funkar inte utanför Kanada, så då nås jag väl på Facebook. Jag råkade lägga mitt simkort i en väska som mamma tog med sig till Sverige. Tyvärr var deras bagage försenat til Kastrup så hon kunde inte lämna mina grejer i Lund utan fick istället sin resväska skickad till Borås. Simkortet är nu nedskickat till Lund, så jag hoppas att det hinner fram tills på fredag! 

Alla kort på väggarna är nedtagna och allt är nedpackat i resväskor. Jag har städat rummet (så gott det går med en jäkla sopborste) och tömt skafferi och kylskåp. Nu känns allt väldigt kalt och opersonligt (ungefär som i dom flesta kanadensiska hem jag har sett, heminredning existerar typ inte här).

Nu ska jag ut och njuta av Montreal några sista skälvande timmar :)