Allt det jag nyss skrev i föregående inlägg minskar helt plösligt i värde när jag går in på Aftonbladet och möts av rubriken att den fantastiske skribenten Kristian Gidlund (http://ikroppenmin.blogspot.com/) har avlidit efter sin långa kamp mot cancern. Bara fyra dagar innan sin 30-årsdag.

Det har jag firat med att första gruppinlämningsuppgiften (av typ tusen) är klar! Det känns skönt att iallafall bocka av något. Den gruppen består av mig, två franska killar och en tysk kille. Vi två icke franskspråkiga har gjort så gott vi har kunnat med skrivandet. Jag kan ju absolut skriva en text, men när den sedan ska vara på formell franska blir det svårare. Jag hatar att känna att jag inte riktigt kan bidra i sådana gruppsituationer. Men jag har ju lagt ner tid på det iallafall.

Efter grupparbetet pratade jag och den tyska killen lite grann om att det är ovant och jobbigt att inte riktigt kunna bidra med allt man vill. Men då sa han faktiskt något väldigt bra och som är väldigt sant nämligen att ingenjörsyrket ofta kan innebära att jobba i grupper med personer från olika länder. Att man inte talar samma språk flytande kan vara en av svårigheterna i en sådan grupp och därför är det ju bra att man faktiskt har provat på det innan arbetslivet. För även om jag nästan ibland kan tycka synd om de två fransmännen i gruppen, som ju har skrivit lite mer av texten samt att de korrigerat våra grammatiska fel/ordval, för att de är med folk som inte talar flytande franska så är det ju ändå en lärdom för dem inför framtiden. För i deras framtida jobb kanske inte alla heller kommer prata flytande franska. Efter att vi diskuterat det lättade lite av mitt dåliga samvete iallafall!

Det har varit en fantastisk dag vädermässigt idag. Innan dagens tennismatch hade jag den här utsikten.

Och på väg hem från grupparbetet hade jag den här utsikten.

Haha usch vad dålig kvalitet det var på den. Inte helt otippat så var utsikten mycket vackrare i verkligheten. 

Tyvärr kom jag hem ganska sent idag och fick hoppa över att gå ut på Café Campus som är en bar i Plateau-området:/ Istället har jag gjort mitt rum lite personligare genom att sätta upp lite foton som jag hade med mig hit, för idag lyckades jag hitta häftmassa i Kanadas motsvarighet till TGR!

Inte helt otippat så är det nu dags för mig att sätta tänderna i ytterligare en ljuvlig 20-sidig fransk artikel, can't wait! 

Jag blev nekad att komma in. Du måste ha en sak för att komma in berättar mannen på andra sidan. Frågande tittade jag på honom och han sa att det fanns att hyra en trappa upp. Lite osäker på vart han menade så gick jag upp och ställde mig i en kö. Det var ingen lång kö men eftersom kvinnan som var innan mig var mycket arg på något och skällde på kvinnan i luckan så tog det mycket lång tid. Väl framme får jag reda på att jag ändå står i fel kö. Hon guidar mig vidare till nästa kö och där möts jag av en man. På frågan om jag kan hyra det här så får jag till svar att jag måste fylla i en blankett .

Jag fyller i den och lämnar in, i hopp om att få ut det jag vill hyra. ”Nej det går inte, du måste ha legitimation och lämna in som deposition”. Lite smått frustrerad går jag iväg för att hämta mitt leg.

Väl tillbaka så får jag den äntligen i min hand: HANDDUKEN som krävs för att få komma in på gymmet!

Ja, tydligen måste man ha det här! Istället för att torka av maskinerna med papper så går alla runt med varsin handduk… En annan ny gymregel som jag fick lära mig var att man måste boka en tid för att använda löpband, crosstrainer och liknande maskiner. Jag gick ju efter devisen att är en maskin ledig så kan man ta den. Men efter 1 minut på löpbandet knackade en man mig axeln. Han hade tydligen tagit en paus och frågade om jag hade bokat bandet. Det hade jag inte utan fick lära mig att man tydligen måste göra det.

Ja, idag skaffade jag alltså gymkort på sportanläggningen som ligger nära skolan. Fasen vad gött det var att träna igen!! Hittills i Kanada har det blivit någon löprunda, mycket promenerande och ett besök i simbassängen som också ligger i anläggningen. Men det var gött att köra på gym igen! Sportanläggningen är stor och det finns massa olika planer så som badminton, tennis, pingis, squash etc. Sedan är det också lag i volleyboll, cheerleading ,handboll mm som tränar där. Det andas verkligen sport och jag älskar det!

Jag saknar verkligen att spela innebandy, jag drömde att jag spelade en natt. Det är synd att inte en kotte har hört talas om det här bara… Eller jo, jag träffade en kille från Tjeckien och han visste vad det var. Tjeckien är ju okej på innebandy. Men fransmän och övriga har ingen aning om vad det är. Jag får helt enkelt stötta IBK Finn från andra sidan Atlanten och komma hem taggad som tusan till våren :) I stället får jag hålla tillgodo med tennis här. Imorgon blir det match mot Miguel! 

Morgonen började med att jag skypade med Sara och sedan pappa, mycket trevligt:) Efter det åkte jag, Manon och Malin till utställningen World Press Photo som är i Montreal just nu. Det är en fotoutställning som "turnernar" runt i världen och som visar foton som tagits under året. Det finns både bilder av mer repotageliknande karaktär och sådana som är tagna vid de stora händelserna i världen under de senaste året. Bilderna som visas upp har alla fått pris inom olika kategorier (tror jag). Det var fantastiska bilder rent fotografiskt, men många var tuffa att se på eftersom de var väldigt gripande. Det var t ex många bilder från Syrien. Många bilder hade fångat ögonblicken då någon precis förlorat en familjemedlem, fruktansvärt! Som avbrott i det tragiska fanns en del otroliga naturbild och även en del sport. T ex fanns en bild på svenska damlandslaget i handboll från OS 2012:) 

Den totala vinnaren av World Press Photo var faktiskt en svensk (Paul Hansen) som tagit en bild för Dagens Nyheter (som man kan se här http://www.worldpressphoto.org/content/swedish-photographer-paul-hansen-wins-premier-photo-contest-award). 

Efteråt gick vi och drack varm choklad!

Jag och Malin vandrade sedan vidare mot något som kallas för Tam-tam. Det kanske bäst beskrivs genom att säga att det är hippies som varje söndag går loss på trummor och annat som ger ljud ifrån sig. Folk hänger där och dansar, kastar frisbee, spelar fotboll och gör akrobatiska konster, you name it ( och en och annan röker cigaretter med annat innehåll än vanlig tobak..). Det var lustig blandning av fantastiska orginal.

Alla kunde vara med och bidra med ljud..

Kvällen avslutades sedan med middag hemma hos mig tillsammans med Malin, Malins kompis Rebecka som jobbar här i Montreal och Erik (som är från Chalmers och också läser på Poly nu), .  

Innan vi skiljdes åt konstaterade jag och Malin att vi har ätit middag ihop de senaste fyra kvällarna (om än även med andra människor). Man kan aldrig få för mycket sällskap :)

Varje fredag blir cafeterian i skolan till en pub. Tyvärr var det sjukt lång kö till den så istället använde jag, Ella och Malin en Lonely planet bok om Kanada för att kolla in någon trevlig bar att besöka på stan. Vi hittade en trevlig och styde kosan dit. Där drack jag en melondrink

Det blev dock ganska tidig hemgång eftersom jag och Malin hade bokat in oss på en resa (tillsammans med COPEC som anordnar resor för utbytesstudenter på Poly) till en Western festival på lördagen. 

Innan helgen hade jag haft ungefär följande konversation med flera personer:

Någon: Vad ska du göra i helgen?

Jag: Jag ska åka på en Western festival!

Någon: Vart då någonstans?

Jag: Jag kommer inte riktigt ihåg vad stället heter..

Någon: Okej, men vad händer där?

Jag: Hm, jag vet inte riktigt..

Tidigt på lördagsmorgonen satte jag mig alltså på bussen mot festivalen som ett blankt papper,  jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Det visade sig iallafall att det skulle bli en mycket häftig upplevelse i den lilla byn St-Tite som ligger 2 timmar nordöst om Montreal. 

När vi kom fram möttes vi av massa husbilar (eller huspalats som döpte om dom till eftersom dom var enorma) precis överallt i samhället. Varje människa man mötte hade cowboyhatt och även i övrigt full cowboymundering med jeans och skjorta. Jag hade på något sätt tänkt mig att det var ett inhägnat festivalområde men nej, HELA samhället var en stor festival. Det var massa stånd och butiker överallt och även huset var utsmyckade med diverse knäppa grejer. Vart man än gick hörde man Johnny Cash och annan westernmusik. Jag pratade efteråt med en av dom från Poly som höll i vår resa och han sa att det var 100 000 besökare varje dag på festivalen (i år pågick den 6-15 september) och i vanliga fall bor det typ 2000 pers i byn. Siffrorna verkar galna, men det kanske stämmer.

Det som förgyllde hela resan var besöket på Rodeotävlingen. In kom vi på en arena där "planen" bestod av en stor lerpöl. Det vi skulle få se var otroligt häftigt, galet och fullkomligt livsfarligt. Några av grenarna bestod av att sitta utan sadel på en galen häst, samma sak fast på en tjur, hoppa upp på en rusande häst, fånga en ko med lasso och sedan välta den och binda ihop benen mm. Vi funderade på vad dom gjorde för att få djuren så galna i grenarna där man skulle hålla sig kvar, fick dom någon slags elchock? Nej, tillslut såg vi att dom spände på något slags band under magen på dom och på så sätt kände dom sig kanske jagade/ville försöka få bort det, och då hoppade/sparkade dom bakut som galningar. 

I en av dom första grenarna skadade sig en man när han skulle försöka hoppa upp på en rusande häst, han flög med benen före in i staketet. Det såg obehagligt ut och han fick hjälpas ut. I nästa gren ser man samma man komma instaplandes för att delta. Han staplar alltså fram till sin startlinje, sedan lyckas hans trots allt springa (!) och hoppa upp på hästen. Sedan hoppade han av den och staplade ut igen. Det är inte folk som ger sig i första taget som håller på med rodeo!

3 gånger under tävlingarna skulle "planen" fixas och då ställde sig alla upp och det blev allmän dans, sjukt kul :) 

Jag, Patrica, Malin och Cathy hade även en egen rodeotävling :)  

Till och med en hund var Westernpimpad

En lite frustrerande dag franskamässigt avslutades iallafall på bästa vis hemma hos mig med god fiskmåltid och blåbärspaj tillsammans med Malin! En liten fördrink samt en flaska vin klämde vi också in:)

Idag har jag också hunnit prata på Viber med Angelika! Trots en hel del fördröjning och avbryt hann vi prata igenom det mesta:)

Mitt första besök är också inbokat för idag köpte Oskar biljetter till Montreal, han kommer den 13e oktober:)
--------------------------

Nu försökte jag just ta bort sminket med raklödder... Dags att sova?

(Blir nog ändå lite Big Bang Theory innan ögonlocken faller ner, tack Angelika för avsnitten!!)

Man tror att man någon gång har fixat klart allt som ska fixas, men det tycks aldrig ta slut. Både en och fem gånger har jag tänkt att "nu är väl allt administrativt fixat så att jag helt kan fokusera på att plugga när jag är i skolan", men ack så fel jag har haft. När man ska förklara för någon vad det är man fixar med så är det inte alltid så lätt, för när man börjar tänka efter så vet man knappt själv vad det är som tar sån tid. Men det kan t ex vara: att kolla upp vilka kurser jag ska läsa när jag kommer tillbaka till Lund och skicka det till LTH, få ett papper påskrivet som ska skickas till LTH, köpa kurslitteratur, skriva ut papper i alla 6 kurser, fixa studentkort på Poly, fixa metrokort via Poly, fylla i papper som ska lämnas in till Poly, ringa angående försäkring här i Kanada, söka efter kurser (som tur är så är det perioden över nu) mm. Jag skulle helt enkelt behöva ha en assistent ;) 

På tal om att skriva ut papper i skolan. Ibland när man tryckt på "skriva ut" och går till skrivaren så märker man att en orange lampa blinkar. Slut på papper. I vanliga fall (på LTH iallafall) så är det bara att fylla på med lite papper som ligger vid sidan om. Här är processen NÅGOT med omfattande. Först går man till en bibliotekarie och meddelar att papprena är slut. Hon i sin tur ska ringa på någon typ datatekniker som har hand om skrivarna. Sen ska ju den där personen dyka upp också. Om/när den väl gör det så har man ju för längesedan varit tvungen att springa iväg för att "fixa" något annat ;)

Just det, nu har jag ett någorlunda fungerande schema med bara en krock i veckan. Jag läser nu följande kurser:

• Travail en équipe
• Gestion de projets technologiques
• Amélioration continue
• Gestion de la R-D et de l'innovation
• Technologie de la concurrence internationale
• Sociologie de la technologie

---------------------------------------------------

Idag har jag köpt biljett till en Western festival som är på lördag! Resan dit anordnas av en organisation på skolan som fixar resor för utbytesstudenter. Jag är verkligen en tvättäkta bytis nu :) 

---------------------------------------------------

Posten hit till Kanada går fort! Idag när jag kom hem hade ett paket landat i brevlådan. Det innehöll ett lexikon som kommer vara välbehövligt på tentorna (jag har ju ett i telefonen också, men den kan jag ju inte ha på tentan) som pappa skickade ifrån Sverige i fredags, och det kom alltså fram idag onsdag! 

---------------------------------------------------

Nu ska jag sätta tänderna i en av alla tusentals artiklar som ska läsas!

Ps. Vad glad jag blev för alla kommentarer på förra inlägget, fortsätt gärna med det :) I statistiken kan jag faktiskt se att jag har några fler läsare än mina flitigt kommenterande föräldrar (som såklart uppskattas) ;)

Jag är just hemkommen efter en BLÖT helg! Blöt i bemärkelsen:

- att det regnade under hela lördagens rundvandring i Toronto

- att båtturen som vi tog vid Niagarafallen innebar en dusch

- att jag och Malin tog oss ett dopp i Lake Ontario vid byn Niagara-on-the-lake

Lördagens turistande i Toronto var förhållandevis planlöst. Med varsitt nyinskaffat paraply gav vi oss ut på stan.

Vi strosade runt i staden utan att ha kollat upp så mycket "måsten" innan. Under dagen hamnade vi bl a utanför Air Canada Centre där Maple Leaf Garden ligger (och där Toronto Maple Leafs spelar sina matcher i hockey). Tyvärr var det stäng så det blev ingen rundvandring där inne.

Dagens bästa var St Lawrence Market. Där fanns fantastiska saker i matväg och vi åt på en god fiskrestaurang. 

Vi hamnade även i ett shoppingcenter där ett sminkmärke lanserade nya saker och då måste ju såklart en man spela fiol på bordet och folk sitta uppklädda till tänderna vid ett bord med fina glas och lyxig "mat". 

Söndagen bjöd på fantastiskt väder när vi styrde bilen mot Niagarafallen! För ganska exakt 14 år sedan befann jag mig faktiskt på samma plats. Då var jag 10 år och åkte med familjen längs USAs östkust. Jag minns allt väldigt detaljerat och även om resan år 1999 till stor del handlade om att hitta så många olika pokémon och beanie babies som möjligt så kommer jag ihåg att jag tyckte att besöket vid Niagarafallen var mycket häftigt! Då var vi bara på den kanadensiska sidan ett kort tag och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var tråkigt att vi inte hann spendera mer tid i Kanada då. Inte visste jag då att jag 14 år senare skulle bo en period i just Kanada, häftigt! Hursomhelst, när vi nu i helgen kom till fallen och såg dom på avstånd så funderade jag en del på hur det kommer sig att just dessa fall blivit så kända, det finns ju t ex många mer okända vattenfall med betydligt högre fallhöjd. Men när vi kom fram till fallen så insåg jag ändå att det är väldigt häftigt. Det är ju ofantliga mängder vatten som faller varje sekund. Båtturen fram till fallen var väldigt häftig och man fick sig en rejäl dusch. 

Byn, eller nästan staden, som byggts upp vid fallen är väldigt amerikansk och kommersiell. Det var därför väldigt skönt att åka vidare mot lite mer genuina byar. På vägen mot Niagara-on-the-lake åkte vi förbi vingårdar där vi stannade och provsmakade lite vin. N o t l var ett fantastiskt mysigt ställe där vi åt god lunch och jag och Malin tog oss en simtur i Lake Ontario där man faktiskt kunde se ända till Toronto (ca 2 h bilfärd bort), i dom lägena är CN Tower ett bra riktmärke. 

Idag blev det tidig uppstigning för att ändå avsluta helgen med något väldigt turistigt: en tur upp i CN tower. Jag som älskar utsikter och att få överblick över städer tyckte det kul att åka upp till 346 m (tornet är högre än så). Hissen gick utanpå tornet med glasväggar utåt och uppe i tornet fanns det en del där golvet var av glas :) 

Det är föga nytt att det är spännande att lära känna människor från olika länder. Det är väldigt kul att utbyta erfarenheter och inse vilka stora skillnader det är i hur man ser på saker och ting. Under helgen diskuterade vi t ex det här med att ta sabbatsår efter gymnasiet. I princip så existerar det ju inte i andra länder. Dom har väldigt svårt att förstå vitsen med det och ser det som tid när man bara lallar omkring, medan många i Sverige (inklusive jag själv) ser det som väldigt meriterande att faktiskt ha haft ett jobb, varit ute och upplevt saker mm innan man sätter sig i skolbänken igen. Bristen på sabbatsår i andra länder gör ju också automatiskt att jag oftast är gamlingen i gängen här, haha. I vissa situationer märker jag verkligen att jag har några fler år på nacken :P Men å andra sidan kan man ha kul tillsammans även om det skiljer några år :) 

Med halvdåliga vägkartor, mycket sparsamt med skyltar och tafatta försöka att använda google maps med halvbra internet så har vi lyckats ta oss både till och från Toronto med den här grymma bilen (som vi fick låna för att det var slut på dom mindre bilarna)!