Den sista dagen som vi spenderade i Vancouver (dagen innan vi åkte till Seattle, mina inlägg såhär i efterhand blir inte helt kronologiska, sorry) så bjöds vi på lite sol och vips så fick man se en ny sida av staden.

Lite lagom turistnaiva så följde vi tipset från receptionen på vårt hotell om att ta en gratis shuttle bus till ett ställe där man kunde byta till en kollektivtrafikbuss för att ta sig till Grouse mountain. "Ingenting är gratis, ingenting är gratis" borde ringa i huvudet på en vid det här laget. För att få en stämpel och kunna åka med den kostnadsfria shuttle bussen tillbaka till centrum så var man tvungen att köpa biljett till Capilano suspension bridge park. Parken verkade intressant, så det gjorde vi. Det var en regnskog (även om det inte riktigt kändes så) med en hängbro, en cliffwalk och broar som gick uppe i trädtopparna. 

Sedan åkte vi till vårt faktiskt mål med utflykten: Grouse mountain. Där tog vi en lift högst upp till toppen. Innan man åkte in i det mulna värdet där uppe så fick man en otroligt fin utsikt över Vancouver. 

Efter middagen på kvällen strosade vi lite nere vid vattnet.

Bild på en magisk soluppgång.

Att solen tittade fram och att se staden lite grann från ovan gjorde verkligen att den gav själ för att sägas vara en av världens vackraste städer!

Det var allt vi fick när vi bestämde oss för att hyra en bil och åka de cirka 20 milen till Seattle i USA. Vi hade blivit lovade att bilen vi skulle hyra skulle köras till hotellet och att vi kunde åka kl 8. Men istället fick vi ta en taxi till utkanten och hämta upp bilen av en stressad man som försökte hjälpa typ 4 kunder samtidigt. Inte heller fick vi någon GPS utan allt vi hade med oss var en odetaljerad karta av Vancouver. Men vi tog oss upp på rätt highway och styrde kosan mot gränskontrollen. Vi möttes av en gigantisk bilkö och när vi typ 1 timma senare kommer fram till gubben i luckan så får vi reda på att vi måste gå in inomhus för att få passen stämplade.. Okej tänkte vi och parkerade. När vi kommer in möts vi av en gigantisk kö, men vi ser ju också flera "kassor" så det var ändå fortsatt glada miner. De byttes dock ganska snabbt ut mot mer frustrerade miner. Kön rörde sig knappt framåt och än den ena än den andra verkade typ gå på lunch. Sjuuukt ineffektivt system, men det verkade inte röra dem i ryggen. Med sin stolta amerikanska hållning, näsan upp i vädret och kepsen nedkilad över ögonen så noterade dom nog inte ens att det var en kö. 

Just det, det fanns 3 olika köer: A, B och C. C var uppenbart för några priviligerade så där ställde vi oss inte. Efter ett tag frågade jag en "officier" vad det var för skillnad mellan A och B. Han svarade att B is good, you wanna be there. A is complicated. Så vi stod kvar i kö B i drygt 2 timmar. Vissa stunder var det inte ens någon som jobbade med våran kö. När vi tillslut kom fram tog det typ 1 minut för dom att "godkänna" oss efter lite oligatorisk utfrågning. Så, tillslut kunde vi köra vidare. 

Alla dessa olika förseningar gjorde att vi endast fick drygt 3 timmar i Seattle :P Vi ville inte åka hem för sent eftersom vårt flyg gick till Montreal tidigt på morgonen efter (och man kunde ju uppenbart inte veta hur länge man kunde bli kvar vid gränskontrollen). Men, vi kom faktiskt fram till Seattle tillslut och det var verkligen värt det. Vi åkte upp i The space needle och fick en fantastiskt fin utsikt över staden när det var på väg att skymma. Det var otroligt vackert med både vattnet och så bergen längre bort. Sedan gick vi längs med vattnet och åt på en god fiskrestaurang. Efteråt tog vi 5th avenue tillbaka till bilen. Lagom störigt att gå förbi typ ett 3 våningar högt Forever 21 och andra butiker när man inte har tid att gå in.