Jag blev nekad att komma in. Du måste ha en sak för att komma in berättar mannen på andra sidan. Frågande tittade jag på honom och han sa att det fanns att hyra en trappa upp. Lite osäker på vart han menade så gick jag upp och ställde mig i en kö. Det var ingen lång kö men eftersom kvinnan som var innan mig var mycket arg på något och skällde på kvinnan i luckan så tog det mycket lång tid. Väl framme får jag reda på att jag ändå står i fel kö. Hon guidar mig vidare till nästa kö och där möts jag av en man. På frågan om jag kan hyra det här så får jag till svar att jag måste fylla i en blankett .

Jag fyller i den och lämnar in, i hopp om att få ut det jag vill hyra. ”Nej det går inte, du måste ha legitimation och lämna in som deposition”. Lite smått frustrerad går jag iväg för att hämta mitt leg.

Väl tillbaka så får jag den äntligen i min hand: HANDDUKEN som krävs för att få komma in på gymmet!

Ja, tydligen måste man ha det här! Istället för att torka av maskinerna med papper så går alla runt med varsin handduk… En annan ny gymregel som jag fick lära mig var att man måste boka en tid för att använda löpband, crosstrainer och liknande maskiner. Jag gick ju efter devisen att är en maskin ledig så kan man ta den. Men efter 1 minut på löpbandet knackade en man mig axeln. Han hade tydligen tagit en paus och frågade om jag hade bokat bandet. Det hade jag inte utan fick lära mig att man tydligen måste göra det.

Ja, idag skaffade jag alltså gymkort på sportanläggningen som ligger nära skolan. Fasen vad gött det var att träna igen!! Hittills i Kanada har det blivit någon löprunda, mycket promenerande och ett besök i simbassängen som också ligger i anläggningen. Men det var gött att köra på gym igen! Sportanläggningen är stor och det finns massa olika planer så som badminton, tennis, pingis, squash etc. Sedan är det också lag i volleyboll, cheerleading ,handboll mm som tränar där. Det andas verkligen sport och jag älskar det!

Jag saknar verkligen att spela innebandy, jag drömde att jag spelade en natt. Det är synd att inte en kotte har hört talas om det här bara… Eller jo, jag träffade en kille från Tjeckien och han visste vad det var. Tjeckien är ju okej på innebandy. Men fransmän och övriga har ingen aning om vad det är. Jag får helt enkelt stötta IBK Finn från andra sidan Atlanten och komma hem taggad som tusan till våren :) I stället får jag hålla tillgodo med tennis här. Imorgon blir det match mot Miguel!