Så, efter en månad var det alltså dags. Dags att prova hur tacos smakar i detta landet. Det ser ju okej ut iallafall (pallade inte ha så många ingredienser för den som undrar över det).   

Men som den kräsne tacosälskare jag är så var jag inte helt nöjd. Jag saknade Santa Marias krydda och riktig crème fraiche. Men det var helt okej!

----------------------------------------------

Vardagslycka här kan vara:

• att optimera sin metrofärd. Det vill säga man kommer dit precis när en metro går (utan att behöva vänta, där har man ju bara tur egentligen). Men sedan gäller det att man placerar sig i den vagn som ger en bäst utgångsläge för bytet. Eftersom det ofta är smockfullt med folk om man åker till skolan vid 8 så blir det viktigt att tänka efter vart man står, om man vill otimera vill säga;) Det har tagit ett par turer att hitta den bästa, men nu har jag koll på ungefär vilken vagn jag ska stå i!
• att hitta den perfekta avokadon. Det gjorde jag idag.

• att hitta en mysig skogsväg att ta från skolan ner till metron. Det gjorde jag också idag.

Anti-vardagslycka är att det inte finns någon ordentlig crème fraiche i det här landet. Jag kunde ju misstänka att så var fallet, men man lockas ju ändå att prova när det står "Sour cream" på burkarna. Dock var den här varianten liiite bättre än den förra jag provade, alltid något.

------------------------------------------------

En annan sak som gjorde mig glad hände igår. Jag hade innan dess suttit lite halvstressad på min kurs, som handlar om sociologi och teknologi, för att jag hade svårt att hänga med i franskan. Just den kursen är extra svår för att den läraren använder ingen power point (det underlättar annars att kunna läsa lite grann samtidigt som läraren pratar om samma sak) och det finns inte heller någon bok. Därför känner man sig lite extra stressad när man riktigt inte hänger med på allt eftersom det inte finns någonstans att läsa sig till det han har sagt. Hursomhelst, en stund efter kursen stod jag utanför biblioteket och väntade på mina grupparbetskompisar. Då går läraren förbi, men vänder om när han ser mig. Han frågar hur jag tycker att det går  med kursen (han vet att jag är på utbyte). Jag svarade att jag tycker att det går okej, men att det är lite svårt att hänga med ibland. Då sa han att jag får kontakta honom om jag "har några problem"! Jag tycker det var väldigt stort att han faktiskt brydde sig så mycket. Till saken hör också att han är en stor, respektingivande man som jag inte i första taget hade tänkt skulle bry sig.

----------------------------------------------

I övrigt så har det återigen varit en helt fantastisk dag här igen! Sommarvärmen kom tillbaka lite grann :)

Här är en bild från sträckan jag går varje dag mellan lägenheten och metron.

Nu: dags för en ny artikel ;)