Igår var det dags att sätta sig i den klassiskt gula skolbussen och åka ut på äppelutflykt! Idag sitter jag hemma, 5 kg äpplen rikare :) 

På vägen ut såg man mängder av fält med äppelträd. Då mindes jag mina korta sejour som mandarinplockare på dom australiensiska fälten! Vad tror ni Lollo, Olivia och Elin, är det här äppelfältens motsvarighet till Joen? ;)

Vi hittade även lite djur som vi klappade tillsammans med barnen ;)

Vi åt spännande mat, det här heter Miche aux pommes. Bröd fyllt med äpple och så ost på toppen som här värmdes i en vedugn!

Jag testade en mycket god våffla med äppelkompott

Efter några härliga regnskurar var dags för tävling. Dom två som snabbast kunde ta sig igenom en labyrint i ett majsfält med varsin fot ihopbunden. Jag var i lag med fransyskan Sophie.

Vi vann för vi var dom enda som hade ett helt snöre när vi kom i mål :)

På vägen hem stannade vi till på ett ostställe. Det stillade många fransmäns craving efter ost (och även svenskars). 

Det blev en svensk touch på bussresan hem då Malin överraskande tog fram två kexchocklad som hon hittat en i butik som även säljer knäckebröd, senap mm :) 

Kvällen spenderades hemma hos Sophie, Quentin och Blaise (som alla var med på utflykten) där vi lagade paj av våra äpplen! Dessutom gjorde vi egen vaniljsås! Sedan blev det även lite beerpong :)

Nu är dom införskaffade: biljetter till min livs första NHL-match :) Jag och Oskar ska gå på Montréal Canadiens -Edmonton Oilers den 22/10 :) 

  (bilden vill inte vända på sig)

Något som är väldigt ologiskt här är att hemmalag och bortalag skrivs tvärtemot hur man skriver i Sverige. I Sverige skriver vi ju "hemmalaget" - "bortalaget", men här skrivs "bortalaget" först..

Jag köpte biljetterna av en kille som har säsongsbiljett. Han stod i kö i 5 år (!) för att få tillgång att köpa säsongsbiljetten. Nu tror han att väntetiden är upp emot 20 år... När man hör detta så förstår man hur galet stor hockeyn är här i Montreal! Jag längtar till säsongen drar igång den 1 oktober och tills det blir hockeyfeber här!! 

Kvällen har spenderats på skolans fredagspub, mycket nice häng!

Imorgon ska vi åka med COPEC (organisationen på skolan som anordnar utflykter/resor för bytisar) på äppelutflykt, det blir spännande!

Godnatt!

Så, efter en månad var det alltså dags. Dags att prova hur tacos smakar i detta landet. Det ser ju okej ut iallafall (pallade inte ha så många ingredienser för den som undrar över det).   

Men som den kräsne tacosälskare jag är så var jag inte helt nöjd. Jag saknade Santa Marias krydda och riktig crème fraiche. Men det var helt okej!

----------------------------------------------

Vardagslycka här kan vara:

• att optimera sin metrofärd. Det vill säga man kommer dit precis när en metro går (utan att behöva vänta, där har man ju bara tur egentligen). Men sedan gäller det att man placerar sig i den vagn som ger en bäst utgångsläge för bytet. Eftersom det ofta är smockfullt med folk om man åker till skolan vid 8 så blir det viktigt att tänka efter vart man står, om man vill otimera vill säga;) Det har tagit ett par turer att hitta den bästa, men nu har jag koll på ungefär vilken vagn jag ska stå i!
• att hitta den perfekta avokadon. Det gjorde jag idag.

• att hitta en mysig skogsväg att ta från skolan ner till metron. Det gjorde jag också idag.

Anti-vardagslycka är att det inte finns någon ordentlig crème fraiche i det här landet. Jag kunde ju misstänka att så var fallet, men man lockas ju ändå att prova när det står "Sour cream" på burkarna. Dock var den här varianten liiite bättre än den förra jag provade, alltid något.

------------------------------------------------

En annan sak som gjorde mig glad hände igår. Jag hade innan dess suttit lite halvstressad på min kurs, som handlar om sociologi och teknologi, för att jag hade svårt att hänga med i franskan. Just den kursen är extra svår för att den läraren använder ingen power point (det underlättar annars att kunna läsa lite grann samtidigt som läraren pratar om samma sak) och det finns inte heller någon bok. Därför känner man sig lite extra stressad när man riktigt inte hänger med på allt eftersom det inte finns någonstans att läsa sig till det han har sagt. Hursomhelst, en stund efter kursen stod jag utanför biblioteket och väntade på mina grupparbetskompisar. Då går läraren förbi, men vänder om när han ser mig. Han frågar hur jag tycker att det går  med kursen (han vet att jag är på utbyte). Jag svarade att jag tycker att det går okej, men att det är lite svårt att hänga med ibland. Då sa han att jag får kontakta honom om jag "har några problem"! Jag tycker det var väldigt stort att han faktiskt brydde sig så mycket. Till saken hör också att han är en stor, respektingivande man som jag inte i första taget hade tänkt skulle bry sig.

----------------------------------------------

I övrigt så har det återigen varit en helt fantastisk dag här igen! Sommarvärmen kom tillbaka lite grann :)

Här är en bild från sträckan jag går varje dag mellan lägenheten och metron.

Nu: dags för en ny artikel ;)

Lunch i solen, på en gräsplätt med utsikt över Montreal!

Allt det jag nyss skrev i föregående inlägg minskar helt plösligt i värde när jag går in på Aftonbladet och möts av rubriken att den fantastiske skribenten Kristian Gidlund (http://ikroppenmin.blogspot.com/) har avlidit efter sin långa kamp mot cancern. Bara fyra dagar innan sin 30-årsdag.

Det har jag firat med att första gruppinlämningsuppgiften (av typ tusen) är klar! Det känns skönt att iallafall bocka av något. Den gruppen består av mig, två franska killar och en tysk kille. Vi två icke franskspråkiga har gjort så gott vi har kunnat med skrivandet. Jag kan ju absolut skriva en text, men när den sedan ska vara på formell franska blir det svårare. Jag hatar att känna att jag inte riktigt kan bidra i sådana gruppsituationer. Men jag har ju lagt ner tid på det iallafall.

Efter grupparbetet pratade jag och den tyska killen lite grann om att det är ovant och jobbigt att inte riktigt kunna bidra med allt man vill. Men då sa han faktiskt något väldigt bra och som är väldigt sant nämligen att ingenjörsyrket ofta kan innebära att jobba i grupper med personer från olika länder. Att man inte talar samma språk flytande kan vara en av svårigheterna i en sådan grupp och därför är det ju bra att man faktiskt har provat på det innan arbetslivet. För även om jag nästan ibland kan tycka synd om de två fransmännen i gruppen, som ju har skrivit lite mer av texten samt att de korrigerat våra grammatiska fel/ordval, för att de är med folk som inte talar flytande franska så är det ju ändå en lärdom för dem inför framtiden. För i deras framtida jobb kanske inte alla heller kommer prata flytande franska. Efter att vi diskuterat det lättade lite av mitt dåliga samvete iallafall!

Det har varit en fantastisk dag vädermässigt idag. Innan dagens tennismatch hade jag den här utsikten.

Och på väg hem från grupparbetet hade jag den här utsikten.

Haha usch vad dålig kvalitet det var på den. Inte helt otippat så var utsikten mycket vackrare i verkligheten. 

Tyvärr kom jag hem ganska sent idag och fick hoppa över att gå ut på Café Campus som är en bar i Plateau-området:/ Istället har jag gjort mitt rum lite personligare genom att sätta upp lite foton som jag hade med mig hit, för idag lyckades jag hitta häftmassa i Kanadas motsvarighet till TGR!

Inte helt otippat så är det nu dags för mig att sätta tänderna i ytterligare en ljuvlig 20-sidig fransk artikel, can't wait! 

Jag blev nekad att komma in. Du måste ha en sak för att komma in berättar mannen på andra sidan. Frågande tittade jag på honom och han sa att det fanns att hyra en trappa upp. Lite osäker på vart han menade så gick jag upp och ställde mig i en kö. Det var ingen lång kö men eftersom kvinnan som var innan mig var mycket arg på något och skällde på kvinnan i luckan så tog det mycket lång tid. Väl framme får jag reda på att jag ändå står i fel kö. Hon guidar mig vidare till nästa kö och där möts jag av en man. På frågan om jag kan hyra det här så får jag till svar att jag måste fylla i en blankett .

Jag fyller i den och lämnar in, i hopp om att få ut det jag vill hyra. ”Nej det går inte, du måste ha legitimation och lämna in som deposition”. Lite smått frustrerad går jag iväg för att hämta mitt leg.

Väl tillbaka så får jag den äntligen i min hand: HANDDUKEN som krävs för att få komma in på gymmet!

Ja, tydligen måste man ha det här! Istället för att torka av maskinerna med papper så går alla runt med varsin handduk… En annan ny gymregel som jag fick lära mig var att man måste boka en tid för att använda löpband, crosstrainer och liknande maskiner. Jag gick ju efter devisen att är en maskin ledig så kan man ta den. Men efter 1 minut på löpbandet knackade en man mig axeln. Han hade tydligen tagit en paus och frågade om jag hade bokat bandet. Det hade jag inte utan fick lära mig att man tydligen måste göra det.

Ja, idag skaffade jag alltså gymkort på sportanläggningen som ligger nära skolan. Fasen vad gött det var att träna igen!! Hittills i Kanada har det blivit någon löprunda, mycket promenerande och ett besök i simbassängen som också ligger i anläggningen. Men det var gött att köra på gym igen! Sportanläggningen är stor och det finns massa olika planer så som badminton, tennis, pingis, squash etc. Sedan är det också lag i volleyboll, cheerleading ,handboll mm som tränar där. Det andas verkligen sport och jag älskar det!

Jag saknar verkligen att spela innebandy, jag drömde att jag spelade en natt. Det är synd att inte en kotte har hört talas om det här bara… Eller jo, jag träffade en kille från Tjeckien och han visste vad det var. Tjeckien är ju okej på innebandy. Men fransmän och övriga har ingen aning om vad det är. Jag får helt enkelt stötta IBK Finn från andra sidan Atlanten och komma hem taggad som tusan till våren :) I stället får jag hålla tillgodo med tennis här. Imorgon blir det match mot Miguel! 

Morgonen började med att jag skypade med Sara och sedan pappa, mycket trevligt:) Efter det åkte jag, Manon och Malin till utställningen World Press Photo som är i Montreal just nu. Det är en fotoutställning som "turnernar" runt i världen och som visar foton som tagits under året. Det finns både bilder av mer repotageliknande karaktär och sådana som är tagna vid de stora händelserna i världen under de senaste året. Bilderna som visas upp har alla fått pris inom olika kategorier (tror jag). Det var fantastiska bilder rent fotografiskt, men många var tuffa att se på eftersom de var väldigt gripande. Det var t ex många bilder från Syrien. Många bilder hade fångat ögonblicken då någon precis förlorat en familjemedlem, fruktansvärt! Som avbrott i det tragiska fanns en del otroliga naturbild och även en del sport. T ex fanns en bild på svenska damlandslaget i handboll från OS 2012:) 

Den totala vinnaren av World Press Photo var faktiskt en svensk (Paul Hansen) som tagit en bild för Dagens Nyheter (som man kan se här http://www.worldpressphoto.org/content/swedish-photographer-paul-hansen-wins-premier-photo-contest-award). 

Efteråt gick vi och drack varm choklad!

Jag och Malin vandrade sedan vidare mot något som kallas för Tam-tam. Det kanske bäst beskrivs genom att säga att det är hippies som varje söndag går loss på trummor och annat som ger ljud ifrån sig. Folk hänger där och dansar, kastar frisbee, spelar fotboll och gör akrobatiska konster, you name it ( och en och annan röker cigaretter med annat innehåll än vanlig tobak..). Det var lustig blandning av fantastiska orginal.

Alla kunde vara med och bidra med ljud..

Kvällen avslutades sedan med middag hemma hos mig tillsammans med Malin, Malins kompis Rebecka som jobbar här i Montreal och Erik (som är från Chalmers och också läser på Poly nu), .  

Innan vi skiljdes åt konstaterade jag och Malin att vi har ätit middag ihop de senaste fyra kvällarna (om än även med andra människor). Man kan aldrig få för mycket sällskap :)